Download
Tidigare opublicerad musik
BARNATRO (1884) för röst och piano Denna sång är den tidigaste vi känner av Alfvéns hand. Den finns bland “Mina första kompositioner” som i övrigt består av pianomusik. Han var då tolv år och påverkad av sin baptistiska familjs religiositet och inte minst sin mor Lottens sånger vid taffeln. Den publiceras här i dokumentärt syfte. Texten är av Zacharias Topelius. Utgåvan har skett efter manuskript i Musik- och teaterbiblioteket.
ROMANCE Flöjtstämma Tretton år gammal komponerade Alfvén denna lilla Romance, vilken två år senare skulle följas av ytterligare ett flöjtstycke, Serenade. Han var inte obekant med instrumentet och från 1883 tog han pianolektioner. I Första satsen, s. 82 berättar han “En vacker dag kom jag över en liten flöjt, en sådan som gardisterna brukar vissla i så stiligt, när vaktparaden på strama ben marscherar till slottet. Detta instrument blev för återstoden av sommaren [1883] min andes stämma, den outtröttliga förkunnaren av mina känslor. Jag blåste ständigt och helst i den högsta oktaven. Det var som om jag där bäst fick fram min längtans väsen. Jag blåste så råttorna flydde och tjuren svimmade, sade gårdspigan. Men jag tror hon överdrev, ty hon hade på sista tiden blivit retlig till humöret. Andrea [som var Hugos tillbedda den sommaren] däremot tyckte att det lät förtjusande – i synnerhet på avstånd. Därför drog hon sig alltid tillbaka, då jag började” . Utgåvan har skett efter autografen i Stiftelsen Musikkulturens Främjande. Romance finns inspelad på CD SFZ 1010 (2004) med Mats Möller och Jan Bülow.
SOUVENIR DE SÄTER Violinstämma
BARCAROL Violinstämma (1888) för violin och piano ”Souvenir de Säter” som Alfvén givit opusnummer I komponerades 1888, när han var 16 år och gick på sommarkurs i violinspel hos Johan Lindberg, som annars undervisade honom på Musikkonservatoriet. Detta var andra sommaren i Säter. Alfvén berättar i Första satsen s. 140f. ”Det blev en arbetsam, men både glad och givande sommar. Jag övade sex timmar dagligen, men målade så litet som möjligt, ty mitt samvete var dåligt. Även denna sommar hade fyra eller fem andra elever gjort mig sällskap till Säter, bland dem också Carl Kihlman och Ernst Ellberg. Den senare var den äldste bland oss och altfiolist i hovkapellet. Han hade gått igenom harmoniklassen vid konservatoriet och studerade nu kontrapunkt för f.d. hovkapellmästaren Dente. […] Efter middagen gick vi alltid till Stadshotellet för att dricka kaffe och några halvor punsch, röka cigaretter och spela. Alltid hade någon sin fiol med, utom Ellberg, som skötte pianot. Den sommaren ansåg jag Ellberg vara en av världens största och kunnigaste musiksnillen. Jag hade nämligen komponerat två melodier för fiol, ’Souvenir de Säter’ och ’Barcarole’, men saknade tillräckliga kunskaper i harmonilära för att kunna ge dem ett tillfredsställande pianoackompanjemang. Då grep Ellberg in och trollade fram de skönaste harmonier och figurationer, värdiga en stormästares penna. Särskilt hade han lyckats med ’Barcarolen’. Man hörde tydligt, ja, man såg hur vågorna svepte kring gondolen. Det var två mästerverk – tyckte jag då. Senare har jag ansett mig nödsakad att i sorgligt hög grad revidera detta omdöme. Men sådant är nu en gång livet.” Originalet i UUB VMhs 205
TILLÄGNAN Mazurkas till Alma för piano; Till Mamma för violin och piano (1891)
Till Mamma Violin
Under samlingstiteln “Tillägnan” presenteras här två tidigare opublicerade kompositioner från Alfvéns ungdom. Bägge är tillägnade kvinnor. För Alfvén var en dedikation på notbladet ett naturligt sätt att uttrycka sin tillgivenhet. Se även artikeln Alfvénmusik tillägnad kvinnor i Alfvéniana 1-2/13. Mazurkas är tillägnad en okänd Alma. Det finns två utskrifter av stycket. ”Till Alma” synes tillfogat i efterhand i det exemplar vilket ligger till gund för denna utgåva. Det har ägts av Sven Brismark i Arbrå. Det andra exemplaret ägdes av Lise Granholm i Huddinge (men utan tillägnan). Notskriften är inte driven vilket snarare tyder på 1880-talet som tillkomsttid än 1890-talet som jag föreslagit i J O Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner, nr 13. Till Mamma af Hugo julen 1891 uppvisar däremot en helt driven notskrift. Denna komposition för fiol och piano har hittills inte varit känd. Originalet finns på Alfvéngården, Tibble. Titelbladet utgörs av en pennteckning på ett liknande sätt som kompositionen Visa med piano-accompagnemang (se Alfvéniana 3/93).
SERENADE Violinstämma (1888) för violin och piano Serenade op. II följer omedelbart på Souvenir de Säter i ett nothäfte i UUB VMhs 205. Stycket komponerades av Alfvén och Ellberg vid samma tillfälle som Souvenir de Säter.
EN DRÖM Violin (1888?) för violin och piano En dröm Op. III återfinns på sid. 24-27 i ett nothäfte i UUB VMhs 205. I häftet finns även modulationsövningar och stycket kan anses som en utkomponerad övning. Från en dyster stämning i g-moll moduleras till dominantsidan och ett mer scherzoartat avsnitt avslutar verket i D-dur, dominanttonarten. Sluttakterna är ad libitum.
Stämmor (1888?) för flöjt, 2 violiner och piano Festmarsch har opusnummer IV. Den kan förmodas vara komponerad 1888 med syskonen i åtanke (jämför Serenade på mammas födelsedag från 1902). Originalet finns i UUB VMhs 205 s 1-5
AFTONSTÄMNING (1888?) för röst och piano
“Aftonstämning” op. VI står på s. 36-38 i det häfte som innehåller kompositioner från ungdomstiden UUB VMhs 205. Texten är av Daniel Fallström av vilken Alfvén dessutom tonsatt “Hos Drottning Margareta. Junker Nils sjunger till lutan” op.18 (1907?) för baryton och manskör, “Vårens vandring” (1908) för manskör och “Ställ flaggan så jag ser den!” op.29 (1909) för röst och piano, alla under några få år. Alfvén skulle än en gång tonsätta Aftonstämning som kom att ingå som nr 3 i Tio sånger op.4, publicerade 1899.
Flöjtstämma (1890) för flöjt och piano Denna lilla komposition skrev Alfvén då han sommaren 1890 studerade violinspel på Gotland för sin lärare Johan Lindberg. Se vidare Lennart Hedwall, Hugo Alfvén, Sthlm 1973, s. 19 och Alfvéns memoarer Första satsen s. 171. Den är en pendang till Souvenir de Säter som tillkom där under sommarkursen 1888. Originalmanuskriptet kan inte lokaliseras idag men utskriften har gjorts efter en xeroxkopia av det. Däri nämns Carl Adam Carlsson som var direktör vid Cementfabriken och vars hem Hugo gärna besökte. Kompositionen publiceras härmed för första gången år 2005. Den har (ur)uppförts sommaren 2005 av Mats Möller och Jan Bülow.
MINNE (1891) för röst och piano med obligat violin
Minne av Hugo Alfvén till Joh C Stålhammar för röst och piano med obligat violin daterad Stockholm 1891. Autograf i Musik- och teaterbiblioteket. Johannes Stålhammar blev organist och framträdde med Alfvén (violin) i Falun 21 april 1893. Detta verk skrevs när Hugo var 19 år. De båda sångerna handlar om olycklig kärlek. Den första om egen hjärtesorg och den andra deltagande i vännens olycksöde. Texten är valhänt underlagd och misstanken finns att det skett sedan kompositionen avslutats. Bachanal har snarast marschkaraktär. Båda styckena får hänföras till kategorin ungdomssynder. Elegi Fri översättning från engelskan Bachanal Text Alfvén?.
(1899) för piano Ett kärleksförhållande som avsatt många dedikationer är det åren 1896-1901 med Bertha Wilhelmina Angelin. I dedikationerna står ”Bertha Wilhelmij” som en sorts täcknamn. Hon var uppenbarligen Hugos stora kärlek tills han träffade Marie Krøyer. Autografen finns i Musik- och teaterbiblioteket, Stockholm. Den är inte upptagen i J O Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner. Lennart Hedwall som påträffat den antar att den komponerats 1899. Hugo har skrivit ”Bertha, Bertha” under de första fallande intervallen.
(1899) för röst och piano En kompositionsskiss till Längtan finns i UUB VMhs 188 daterad februari 1896 för bas och piano. Den här publicerade versionen efter ett exemplar i Musik- och teaterbiblioteket är för sopran och piano. Den är daterad 1899 och skulle i så fall ha samma tillkomsttid som de kända Serenad, Jag mins, Aftonstämning, nr 1-3 ur Tio sånger op.4. Textförfattaren är inte bekant. Alfvén var inte så nogräknad med den litterära kvaliteten hos den text ha tonsatte. Huvudsaken var ett den uttryckte känslor och stämningar som satte hans fantasi i rörelse. Denna text måste dock anses ha överskridit gränsen till vad man betraktar som pekoral. Kanske Alfvén själv är upphovsmannen. Tio sånger är tillägnade Bertha Wilhelmj som då var föremål för Alfvéns uppmärksamhet.
Stämmor (1902) för flöjt, klarinett, violin och piano Alfvén studerade dirigering i Dresden för hovkapellmästaren Hermann Kutzschbach säsongen 1901-1902. Han hade också utverkat tillstånd att bevista alla operaföreställningar han ville vid Semper Oper som var en av de förnämsta scenerna i Tyskland. Där komponerade han en Serenade på mammas födelsedag, daterad Dresden 25/1 1902. Hugo kan ha rest hem lagom till födelsedagen som ägde rum den 1 februari då Lotten Alfvén fyllde 61 år. Förutom Hugo (violin) medverkade bröderna Andrew eller David (flöjt), Gösta (klarinett) och John (piano) vid framförandet. (Hedwall, Hugo Alfvén 1973, s. 37) Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 186:5
BARNENS JULPSALM (1902) för piano med underlagd text
Denna avsiktligt enkla sång till text av Edvard Evers är hämtad ur Jultomten 1902 och är det första exemplet på julsånger av Alfvéns hand. Denna lilla verkgrupp förmerades 1909 med ytterligare en tonsatt dikt av Edvard Evers med titeln “Julsång” och följdes så småningom av flera. (Se Alfvéniana 3-4/11, s. 9-11)
KVINNORNAS LÖSEN. RÖSTRÄTTSSÅNG (1911) för unison kör och piano
Den VI internationella kvinnorättskongressen hölls i juni 1911 i Stockholm. Till detta tillfälle utgavs ett specialnummer av tidskriften Idun, kallat festskrift. I denna återfinns på sid 372-73 Kvinnornas lösen. Rösträttssång af K.G. Ossian-Nilsson. Tonsatt för unison kör o. piano af Hugo Alfvén.
HÄLSNINGSKVÄDE TILL DAMERNA vid SHT-festen 1911 (1911) för bariton och piano
1911 var uppenbarligen kvinnornas år. Den 18/11 1911 uruppfördes denna nyskrivna komposition på Norrlands nation i Uppsala.Texten är skriven av Anders Grape (1880-1959), från 1928 överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Originalet finns i Samfundet SHT arkiv i Uppsala. Publicerad med tillstånd. Wikipedia säger om SHT: ”Samfundet SHT (Det Oförgängligt Lysande och Klart Strålande Samfundet SHT) är ett parodiskt-studentikost ordenssällskap med rötter i Uppsalas studentliv. Det instiftades ursprungligen 1844 under namnet “Sällskapet Tratten” samt återupplivades efter några års uppehåll 1850 under namnet “Kgl. Bacchi Återupplifvade Tratts Orden”. Beteckningen “Samfundet SHT” infördes kring årsskiftet 1851/52. I dagligt tal benämns orden ofta bara som “Tratten”. Orden har loger på ett flertal orter i Sverige. Verksamheten skall “främja den sanna ynglingaglädjen” och består till största delen i att ordna fester och andra sammankomster för medlemmarna, där dessa underhåller varandra med humoristiska tal, dikter, studentikosa uppträdanden och spex. Ordens ceremoniel är i stort sett oförändrat sedan slutet på 1800-talet.” Bland kända medlemmar återfinns Hugo Alfvén som inom sällskapet gick under namnet Phugo. Han blev uppenbarligen rätt omedelbart invald i samfundet eftersom han började sin verksamhet i Uppsala h.t. 1910 och Hälsningskvädet till damerna komponerades h.t. 1911.
PRÄLUDIUM (1913) för orgel ur Uppenbarelsekantaten
Alfvén har inte komponerat fristående verk för orgel. Detta Preludium till Uppenbarelsekantaten har hittills inte publicerats separat. Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 172:1a. Ett klaverutdrag finns utgivet av Musikaliska Konstföreningen. Preludiet däri är avsett för piano.
VANDRARENS JULSÅNG (1917) för röst och piano
Greve Birger Mörner (1867-1930) som var vida berest blev författare under pseudonymen Aráfi och diplomat. Han fick dottern Marianne som blev en uppburen operasångerska och därför fick utskrifter av Alfvénmusik av tonsättaren. Hugo Alfvén mötte Birger Mörner för första gången i Rom 1901 när han var på sin första resa till Italien som Jenny Lind-stipendiat. Vandrarens julsång är den första av de två dikter som Alfvén tonsatt av honom. Den publicerades i Julstämning 1917 under titeln Julsång. Förlaga till utgåvan är autografen i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 185:24.
I BRUSET (1920) för röst och piano
I bruset är den andra av de två dikter som Alfvén tonsatt av Birger Mörner. Den är daterad Alfvénsgården 30 juli 1920, dvs i Tällberg. Marianne Mörner har satt sitt exlibris på ett exemplar. Sången publiceras här för första gången. Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 184:24
EN VISA OM BARNENS Ö PÅ BARNENS DAG
(1923) för barnkör och manskör Barnens Ö hade funnits sedan 1912 och Barnens Dag sedan 1880-talet. Barnens Dag-fester anordnades från 1901 för att få in pengar till verksamheten. Hugo Alfvén har daterat sin komposition Tällberg 4 september 1923 i en blyertsutskrift i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 188, f. 22-23. Utgåvan här är baserad på en ljuskopia, ej i Alfvéns utskrift, sannolikt från samma år. I den har den ursprungliga textens uppfordran att ge pengar mildrats. Då stod det i den andra och tredje strofen ”Giv oss din skärv att till drömmarnas ö än flera få fly stadens gränder. Giv gärna, giv mycket, ja slantarna strö, strö ut dem med givmilda händer!” Cyrus Granér (1870-1937) var folkskollärare och organist och dessutom utgivare av ”Bland tomtar och troll” och författare till barnböcker om Burre Busse. I texten erinras om sagovärlden i den första strofen. Han var organisatoriskt begåvad och kunde entusiasmera sin omvärld. Cyrus T Granér, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lundström), hämtad 2013-10-18. Kompositionen är ovanlig i Alfvéns verklista genom användningen av barnkör. Först alternerar den med manskör i var sina roller för att sedan förenas.
HERR PEDERS SJÖRESA (1924) för röst och piano
Herr Peders sjöresa för röst och piano är nummer fyra av ”5 folkvisor den 4 februari 1924 harmoniserade av Hugo Alfvén”, tillägnade Marianne Mörner. De övriga är Vallvisa (Limu, limu, lima), Dalvisa (Om sommaren sköna), Och hör du unga Dora samt Folkvisa från Gotland (Uti vår hage). Manuskriptet finns i Musik- och teaterbiblioteket i Marianne Mörners samling. Marianne Mörner var dotter till diplomaten och diktaren Birger Mörner av vilken Alfvén tonsatt Vandrarens julsång och I bruset publicerade i Alfvéniana 3-4/05. Hennes mor var sångerskan Elisabeth (Ebeth) Brink. Hugo Alfvén umgicks liksom andra tonsättare i deras hem.
Marianne Mörner utbildade sig både till bokbindare, sång- och röstpedagog och sångerska. Efter att ha varit Jenny Lindstipendiat slog hon igenom omkring 1923. (Se utförlig artikel av Carl-Gunnar Åhlén i Svenskt Biografiskt lexikon). Hon kom framför allt att bli konsertsångerska och hade med tiden en stor repertoar av romanser. Alfvén nämner henne i I dur och moll, Norstedts 1949, s. 182 i samband med en tågresa efter ett bröllop i hennes släkt 1921. ”[…] medan jag underhöll mig med Marianne om hennes sångstudier, som hon på den tiden bedrev i München, där hon det följande året ämnade debutera som konsertsångerska. Jag hade alltid älskat hennes friska, varma stämma och djupt besjälade föredrag, varför hon senare mer än en gång blev solisten vid mina orkesterkonserter.” Den första var på Palladium i Malmö den 16 mars 1924 och upptog de orkestrerade sångerna Var stilla hjärta, Skogen sover och Sommardofter. En månad tidigare fick Marianne Mörner dessa 5 folkvisor. Några av Alfvéns arrangemang var färska vid tillfället nämligen Vallvisa från Älvdalen och Folkvisa från Gotland, bägge satta för kör 1923. Herr Peders sjöresa och Och hör du unga Dora arrangerades för kör redan 1904 och Dalvisa 1910.
DET UNGA HEMMET (1927) för sång och piano
komponerades på stående fot den 12 november 1927 (ej 1937 som anges i J.O. Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner nr 152) då Hugo och familjen Alexanderson var på middag hos Bertel Linder med fru i deras nya lägenhet Tegnérlunden 7 i Stockholm. Gustaf Alexanderson var advokat. Han skrev i gästboken den dikt som Alfvén omedelbart tonsatte. Två senare dikter av Alexanderson är Natt som Alfvén tonsatte för baryton och manskör 1930 och Papillon för manskör och blandad kör 1936. Bertel Linder var son till folkskollärare Anders Linder i Leksand, som var ledare för Leksands kyrko- och hembygdskör, den första kör som Alfvén stod inför som dirigent 1904. Bertel studerade i Uppsala och sjöng i OD: Han kom sedermera att hjälpa Alfvén med hans affärer inte minst i samband med Alfvéngården i Tibble. Kompositionsskissen är i privat ägo. TILL S.H.T. (1944) för manskör Originalet fins i Samfundet SHTs arkiv i Uppsala. Publicerat med tillstånd.
Wikipedia säger om SHT: ”Samfundet SHT (Det Oförgängligt Lysande och Klart Strålande Samfundet SHT) är ett parodiskt-studentikost ordenssällskap med rötter i Uppsalas studentliv. Det instiftades ursprungligen 1844 under namnet “Sällskapet Tratten” samt återupplivades efter några års uppehåll 1850 under namnet “Kgl. Bacchi Återupplifvade Tratts Orden”. Beteckningen “Samfundet SHT” infördes kring årsskiftet 1851/52. I dagligt tal benämns orden ofta bara som “Tratten”. Orden har loger på ett flertal orter i Sverige. Verksamheten skall “främja den sanna ynglingaglädjen” och består till största delen i att ordna fester och andra sammankomster för medlemmarna, där dessa underhåller varandra med humoristiska tal, dikter, studentikosa uppträdanden och spex. Ordens ceremoniel är i stort sett oförändrat sedan slutet på 1800-talet.” Bland kända medlemmar återfinns Hugo Alfvén som inom sällskapet gick under namnet Phugo. Till S.H.T. är komponerad 1944 när Alfvén sedan länge var emeritus. Dess text är av Gottfrid Kallstenius (1873-1942), i SHT känd som Knott Spelius. Han var docent i nordiska språk, skolman, lektor i Nyköping, läroverksrektor i Härnösand och Västerås och tog mycket aktiv del i musiklivet medan han studerade i Uppsala (ledare för Allmänna Sången 1902-07) och på andra orter där han var verksam (dirigent för Härnösands Musiksällskap 1909-17). Han grundade Södermanlands Sångarförbund och ledde detta 1908-09. Dessutom var han kantattonsättare, musikskriftställare (manskörssång i Uppsala, Musiken i Västerås, stadsmonografier) och musikkritiker. Professors namn 1939. Han var redan avliden när Alfvén tonsatte hans dikt.
FESTSÅNG TILL ARLA COLDINU-ORDEN (1955) för manskör
Texten är av disponent Olof Wahlström (1890-1967). Originalet finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 184:10a. Publicerat med tillstånd. Wikipedia säger om Arla Coldinu-orden: ”Coldinuorden är en sjöfararorden från medeltiden med rötter från området kring Medelhavet. Orden fortlever numera endast i Sverige och Finland. Ordensnamnets exakta innebörd och ursprung är känt endast av dem som innehar de högsta graderna. Enligt en av orden utgiven historik (Pravitz 1919) är den att beteckna som “ett hemligt brödraförbund, hvars ritual anknyter sig till en af världshistoriens största tilldragelser”. Arla Coldin (Stockholm). Logen grundades den 8 maj 1765. Den utgör moderloge (eller “Stam Coldin”) för övriga svenska loger. Logen äger sedan 1807 fastigheten Piperska muren där också dess sammankomster äger rum. Till kända medlemmar av logen hör Carl Michael Bellman och Hugo Alfvén. Den senare har komponerat en särskild festsång till logen.” Autografen är daterad Tibble den 27/8 1955.
Unpublished music free for download
(1884) for voice and piano
This song ist the earliest we know about from Alfvén’s hand. It is found among “Mina första kompositioner” (My first compositions) which otherwise consist of piano music. He was then twelve years old and affected by the religious home where his mother Lotten sang at the piano. It is here published for documentary reasons. The poem is by Zacharias Topelius. The original is found in Musik- och teaterbiblioteket.
Flute part Hugo was 13 when he composed this little flute piece. It was to be followed several years later by another flute piece, Souvenir de Wisby. The original is in Stiftelsen Musikkulturens Främjande. Romance is recorded on CD SFZ 1010 (2004) with Mats Möller and Jan Bülow.
Violin part (1888) for violin and piano Alfvén gave the opus no. I to “Souvenir de Säter” in 1888, when he was sixteen and attended a summer course in violin playing with his teacher Johan Lindberg, who during the terms was his professor at the Stockholm Music Conservatory. This was his second summer in Säter, Dalecarlia. In his Memories, vol 1 p.140f he states that he practiced six hours per day. A fellow student during the summer was Ernst Ellberg, already viola player in the Royal Opera Orchestra. He had studied harmony and counterpoint and was also a pianist. “That summer I considered Ellberg to be one ot the world’s greatest and most skilled music geniuses. I had composed two violin pieces, ‘Souvenir de Säter’ and ‘Barcarole’ but I did not have enough knowledge of harmony to give them a satifactory piano accompaniment. So Ellberg interfered and lika a sorcerer created the most beautiful harmonies and figurations worthy of a great master. He was especially successful with the ‘Barcarole’. You could clearly hear, well, you could actually see how the waves swept around the gondola. These were two masterpieces – so I thought at that time. Later on I have been forced to revise this opinion. But such is life.” The edition was made from copies in the possession of the Hugo Alfvén Foundation.
Violin (1888) for violin and piano Serenade op. II follows immediately after Souvenir de Säter in a notebook in the possession of the Hugo Alfvén Foundation. It was composed by Alfvén and Ellberg under the same circumstances as Souvenir de Säter.
Violin (1888?) for violin and piano En dröm Op. III is found on p. 24-27 in a music book in the possession of the Hugo Alfvén Foundation. It stands together with modulation excercises and the little piece can be regarded as a composed modulation. From a somber mood in G Minor it modulates in the dominant direction and a scherzo-like section finishes in D Major, the Dominant key. The final bars are ad libitum.
Separate parts (1888?) for flute, 2 violins and piano Festmarsch has opus number IV. It is supposed to be composed in 1888 with his brothers in mind (cf.Serenade på mammas födelsedag from 1902). The original is found p. 1-5 in a music book in the possession of the Hugo Alfvén Foundation.
(1888?) for voice and piano “Aftonstämning” op. VI is found p. 36-38 in the music book which contains compositions from Alfvén’s youth. The poem is by Daniel Fallström who also wrote the following poems composed by Alfvén during a short time span: “Hos Drottning Margareta. Junker Nils sjunger till lutan” op.18 (1907?) for baryton and male choir, “Vårens vandring” (1908) for male choir and “Ställ flaggan så jag ser den!” op.29 (1909) for voice and piano. Alfvén once more composed Aftonstämning which forms no 3 in Tio sånger op.4, published in 1899.
TILLÄGNAN Mazurkas till Alma for piano; Till Mamma (1891) for violin and piano Till Mamma Violin Under the title Tillägnan (Dedication) two unpublished works from Hugo Alfvén’s youth are presented. Both are dedicated to women. For Alfvén a dedication on the title leaf was a way of expressing his devotion. Cf. the article “Alfvénmusik tillägnad kvinnor” in Alfvéniana 1-2/13. Mazurkas are dedicated to an unknown Alma. The music writing is not so developed which indicates the 1880s as the time of composition rather than the 1890s as was suggested in J O Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner, nr 13. Till Mamma af Hugo julen 1891 (To Mother from Hugo Christmas 1891) shows a skilled hand. This piece for violin and piano was not known earlier. The original is found in the Alfvén House, Tibble. The cover is a drawing (see the cover of Alfvéniana 1-2/14) in the same way as the cover of Visa med piano-accompagnemang (see Alfvéniana 3/93).
Flute part (1890) for flute and piano This little composition was written when Alfvén during the summer of 1890 studied violin in Visby, the island of Gotland with his teacher Johan Lindberg, cf. Lennart Hedwall, Hugo Alfvén, Sthlm 1973, p. 19. It corresponds to Souvenir de Säter which was composed during the summer course of 1888. The composition is here published for the first time in 2005 from a xerox copy of the autograph which is now lost. It had its premiere(?) performance in 2005 by Mats Möller and Jan Bülow.
(1891) for voice and piano with violino obbligato Minne (Souvenir) was dedicated to Joh C Stålhammar and dated Stockholm 1891. The autograph is in the Music Library of Sweden. Johannes Stålhammar became organist and performed together with Alfvén (violin) in Falun, Dalecarlia on April 21st, 1893. This piece was composed at the age of 19. The two songs deal with unhappy love. The first one is about his own unhappy heart, the other one sympathizes with his friend’s sorrow. The text is awkwardly underlaid and there is a suspicion that it was done after the music was completed. ‘Bachanal’ has a character similar to a march. Both pieces must be considered to be youth sins. Elegi “Free transltion from English” Bachanal Poem by Alfvén? .
(1899) for voice and piano A composition sketch to Längtan (Longing) is found in UUB VMhs 188 dated February 1896 and scored for Bass and piano. The source of the version published here for the first time belongs to the Music Library of Sweden. It is scored for Soprano and piano. It is dated 1899 which would mean the same period as the well-known songs Serenad, Jag mins, Aftonstämning, nos 1-3 from Tio sånger op.4. The author of the poem is not known. Alfvén was not so keen on good poetry. He was chiefly interested in the mood and the feelings expressed in the text which could start his imagination. The present text must be considered as having passed the border to pretentious trash. Perhaps Alfvén himself is the author? “Tio sånger” are dedicated to Bertha Wilhelmj who was at that time the person he courted. ANDANTINO E-Major (1899?) for piano A love affair 1896-1901 with Bertha Wilhelmina Angelin has resulted in many dedications. In them she is called Bertha Wilhelmij as a kind of code name. Apparently she was Hugo’s great love until he met Marie Krøyer. The autograph is preserved in the Music Library, Stockholm. It is not listed in J O Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner. Lennart Hedwall who found it presumes that it was composed 1899. Hugo has written ”Bertha, Bertha” below the first, falling intervals.
Separate parts (1902) for flute, clarinet, violin and piano Hugo Alfvén studied conducting in Dresden with the conductor of the Court Opera, Hermann Kutzschbach in the season 1901-1902. He also got the permission to listen to all performances he whished at the Semper Opera which was one of the foremost opera houses in Germany. There he composed the “Serenade on Mother’s birthday” dated Dresden January 25th, 1902. He might have returned to Stockholm to celebrate his mother’s 61st birthday February 1st. A performance would have included Hugo on the violin and his brothers Andrew or David (flute), Gösta (clarinet) and John (piano) (Hedwall, Hugo Alfvén 1973, p. 37). The edition is based on the autograph in Uppsala university library VMhs 186:5.
(1902) for piano with underlaid text This deliberately simple song to a poem by Edvard Evers is found in Jultomten 1902. It is the firt sample of Christmas songs by Alfvén. This little group of works was augmented in 1909 with another poem by Edvard Evers entitled “Julsång” . It was later on followed by other Christmas songs (See Alfvéniana 3-4/11, s. 9-11)
KVINNORNAS LÖSEN. RÖSTRÄTTSSÅNG ( WOMENS VOTING RIGHTS SONG)
(1911) for unison choir and piano The VI International Women Rights Congress was held in Stockholm in June 1911. For this occasion a special number of the periodical Idun was published as a Festival programme. In it on page 372-373 is found the Womens Voting Rights song by K.G. Ossiannilsson with music by Hugo Alfvén.
HÄLSNINGSKVÄDE TILL DAMERNA vid SHT-festen 1911
(1911) for baritone and piano The year 1911 was evidently the year of women. On November 11th 1911 this newly composed song was first performed in Uppsala at a festive gathering of the Society SHT. The song text is written by Anders Grape (1880-1959), from 1928 head librarian at Uppsala university library. The song is published with permission of the manuscript holder, the Society SHT in Uppsala. S.H.T. is a student society for having fun founded in 1844. The activites consist in making convivia where the members entertain themselves with humourus speeches, poems and comedies. The ceremonies of the society have not esentially been changed since the end of the 19th century. Among wellknown members are Hugo Alfvén whose nom de guerre was Phugo.
(1913) for organ from the Revelation cantata Alfvén did not compose separate pieces for organ. This Prelude to the Revelation Cantata has remained unpublished until now. The autograph is preserved in the Uppsala University Library VMhs 172:1a. A piano score is published by Musikaliska Konstföreningen. The Prelude there is arranged for piano.
VANDRARENS JULSÅNG (1917) for voice and piano Count Birger Mörner (1867-1930) was travelling much in the Mediterranian area before becoming diplomat and writer under the nom de guerre Aráfi. His daughter Marianne was a renowned opera singer who received copies of Alfvén’s music. Hugo Alfvén met Birger Mörner in Rome 1901 when he was on his first trip to Italy with a Jenny Lind grant. Vandrarens julsång (The wanderer’s Christmas song) is the first of two poems by Mörner set to music by Alfvén. It was first published in “Julstämning” 1917 under the title Julsång. This edition is based on the autograph in Uppsala university library VMhs 185:24.
I BRUSET (1920) for voice and piano I bruset (Roaring wind) is the second poem by Mörner set to music by Alfvén. It is dated Alfvénsgården, Alfvén’s summer house in Tällberg, July 30 1920. Marianne Mörner has owned a copy of it. The song is here published for the first time. The autograph is located in Uppsala university library VMhs 184:24
EN VISA OM BARNENS Ö PÅ BARNENS DAG A song about Childrens’ Island on Childrens’ Day (1923) for childrens’ choir and male choir Barnens Ö (Childrens’ Island) had existed since 1912 and Barnens dag (Childrens’ Day) since the 1880s. Barnens Dag festivities were arranged from 1901 to raise money for the activities. Hugo Alfvén dated his composition Tällberg, September 4th, 1923 in a pencil version, now in Uppsala university library, call number VMhs 188, ff. 22-23. This edition is based on a multiplied copy – not in Alfvén’s hand – probably from the same year. In it the request to donate money of the original text has been toned down. The author Cyrus Granér (1870-1937) was teacher, organist, publisher and writer of childrens’ books. In the first strophe of the song are reminders of the world of fairy tales. The composition is unusual in Alfvén’s oeuvre because of the use of a childrens’ choir. First it alternates with the mens’ choir, both playing their role, and finally they unite.
HERR PEDERS SJÖRESA (1924) for voice and piano Herr Peders sjöresa for voice and piano is no. 4 of ”5 folkvisor den 4 februari 1924 harmoniserade av Hugo Alfvén”, dedicated to Marianne Mörner (see above). The others are Vallvisa (Limu, limu, lima), Dalvisa (Om sommaren sköna), Och hör du unga Dora samt Folkvisa från Gotland (Uti vår hage) . The manuscript is found in Musik- och teaterbiblioteket in the Collection Marianne Mörner. DET UNGA HEMMET (THE YOUNG HOUSEHOLD) (1927) for voice and piano was composed at a dinner party at Bertel Linder and his wife November 12th 1927 (not 1937 as stated in J.O. Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner nr 152). The guests were Gustaf Alexanderson and Hugo Alfvén. The place was the new flat at Tegnérlunden 7, Stockholm. Gustaf Alexanderson was a lawyer. In the guest book he wrote a poem which Alfvén immediately composed. Two later poems by Alexanderson are Natt which Alfvén composed for baryton an male Choir in 1930 andPapillon for male choir or mixed choir in 1936. Bertel Linder was the son of school teacher Anders Linder in Leksand, who conducted Leksands kyrko- och hembygdskör, the first choir Alfvén faced as a conductor in 1904. Bertel studied at Uppsala University and was a singer in Orphei Drängar. Later on he helped Alfvén in economical matters not least in the founding of Alfvéngården in Tibble. The composition sketch is in private possession. TILL S.H.T. (1944) for male choir The song is published with permission of the manuscript holder, the Society SHT in Uppsala. S.H.T. is a student society for having fun founded in 1844. The activites consist in making convivia where the members entertain themselves with humourus speeches, poems and student comedies. The ceremonies of the society have not esentially been changed since the end of the 19th century. Among wellknown members are Hugo Alfvén whose nom de guerre was Phugo. Till S.H.T. is composed in 1944 when Hugo Alfvén had long retired from his duties in Uppsala. The song text is by Gottfrid Kallstenius (1873-1942), known in the society as Knott Spelius. He was alrady deceased when Alfvén composed the song. Kallstenius was a highly gifted researcher in Nordic languages and became headmaster of the cathedral schools in Härnösand and Västerås. In the cities where he dwelt hee took an active part in the musical life beeing a choral and orchestral conductor besides researching the musical life of those cities.
FESTSÅNG TILL ARLA COLDINU-ORDEN (1955) for male choir The song text is by Olof Wahlström (1890-1967). The autograph is dated Tibble May 27th 1955. It is found in Uppsala university library VMhs 184:10a. Published with permission of Arla Coldin. The Coldin Order is a sailors’ order from the Middle Ages with roots from the regions around the Mediteranean. The order continues its actiities only in Sweden and Finland. The order’s name, meaning and origin is known only by the highest ranks of the society. According to a history about the order it could be described as a secret alliance of brethren whose ritual originates from one of the biggest events in world history. The Stockholm Arla Coldin was founded May 8th 1765. Among wellknown members are the melopoet Carl Michael Bellman (18th century) and composer Hugo Alfvén.