Noter för nedladdning
BARNATRO (1884) för röst och piano Denna sång är den tidigaste vi känner av Alfvéns hand. Den finns bland ”Mina första kompositioner” som i övrigt består av pianomusik. Han var då tolv år och påverkad av sin baptistiska familjs religiositet och inte minst sin mor Lottens sånger vid taffeln. Den publiceras här i dokumentärt syfte. Texten är av Zacharias Topelius. Utgåvan har skett efter manuskript i Musik- och teaterbiblioteket.
ROMANCE Flöjtstämma Tretton år gammal komponerade Alfvén denna lilla Romance, vilken två år senare skulle följas av ytterligare ett flöjtstycke, Serenade. Han var inte obekant med instrumentet och från 1883 tog han pianolektioner. I Första satsen, s. 82 berättar han ”En vacker dag kom jag över en liten flöjt, en sådan som gardisterna brukar vissla i så stiligt, när vaktparaden på strama ben marscherar till slottet. Detta instrument blev för återstoden av sommaren [1883] min andes stämma, den outtröttliga förkunnaren av mina känslor. Jag blåste ständigt och helst i den högsta oktaven. Det var som om jag där bäst fick fram min längtans väsen. Jag blåste så råttorna flydde och tjuren svimmade, sade gårdspigan. Men jag tror hon överdrev, ty hon hade på sista tiden blivit retlig till humöret. Andrea [som var Hugos tillbedda den sommaren] däremot tyckte att det lät förtjusande – i synnerhet på avstånd. Därför drog hon sig alltid tillbaka, då jag började” . Utgåvan har skett efter autografen i Stiftelsen Musikkulturens Främjande. Romance finns inspelad på CD SFZ 1010 (2004) med Mats Möller och Jan Bülow.
SOUVENIR DE SÄTER Violinstämma
BARCAROL Violinstämma (1888) för violin och piano ”Souvenir de Säter” som Alfvén givit opusnummer I komponerades 1888, när han var 16 år och gick på sommarkurs i violinspel hos Johan Lindberg, som annars undervisade honom på Musikkonservatoriet. Detta var andra sommaren i Säter. Alfvén berättar i Första satsen s. 140f. ”Det blev en arbetsam, men både glad och givande sommar. Jag övade sex timmar dagligen, men målade så litet som möjligt, ty mitt samvete var dåligt. Även denna sommar hade fyra eller fem andra elever gjort mig sällskap till Säter, bland dem också Carl Kihlman och Ernst Ellberg. Den senare var den äldste bland oss och altfiolist i hovkapellet. Han hade gått igenom harmoniklassen vid konservatoriet och studerade nu kontrapunkt för f.d. hovkapellmästaren Dente. […] Efter middagen gick vi alltid till Stadshotellet för att dricka kaffe och några halvor punsch, röka cigaretter och spela. Alltid hade någon sin fiol med, utom Ellberg, som skötte pianot. Den sommaren ansåg jag Ellberg vara en av världens största och kunnigaste musiksnillen. Jag hade nämligen komponerat två melodier för fiol, ’Souvenir de Säter’ och ’Barcarole’, men saknade tillräckliga kunskaper i harmonilära för att kunna ge dem ett tillfredsställande pianoackompanjemang. Då grep Ellberg in och trollade fram de skönaste harmonier och figurationer, värdiga en stormästares penna. Särskilt hade han lyckats med ’Barcarolen’. Man hörde tydligt, ja, man såg hur vågorna svepte kring gondolen. Det var två mästerverk – tyckte jag då. Senare har jag ansett mig nödsakad att i sorgligt hög grad revidera detta omdöme. Men sådant är nu en gång livet.” Originalet i UUB VMhs 205
TILLÄGNAN Mazurkas till Alma för piano
Till Mamma Violin Till Mamma för violin och piano (1891)
Under samlingstiteln ”Tillägnan” presenteras här två tidigare opublicerade kompositioner från Alfvéns ungdom. Bägge är tillägnade kvinnor. För Alfvén var en dedikation på notbladet ett naturligt sätt att uttrycka sin tillgivenhet. Se även artikeln Alfvénmusik tillägnad kvinnor i Alfvéniana 1-2/13. Mazurkas är tillägnad en okänd Alma. Det finns två utskrifter av stycket. ”Till Alma” synes tillfogat i efterhand i det exemplar vilket ligger till gund för denna utgåva. Det har ägts av Sven Brismark i Arbrå. Det andra exemplaret ägdes av Lise Granholm i Huddinge (men utan tillägnan). Notskriften är inte driven vilket snarare tyder på 1880-talet som tillkomsttid än 1890-talet som jag föreslagit i J O Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner, nr 13. Till Mamma af Hugo julen 1891 uppvisar däremot en helt driven notskrift. Denna komposition för fiol och piano har hittills inte varit känd. Originalet finns på Alfvéngården, Tibble. Titelbladet utgörs av en pennteckning på ett liknande sätt som kompositionen Visa med piano-accompagnemang (se Alfvéniana 3/93).
SERENADE Violinstämma (1888) för violin och piano Serenade op. II följer omedelbart på Souvenir de Säter i ett nothäfte i UUB VMhs 205. Stycket komponerades av Alfvén och Ellberg vid samma tillfälle som Souvenir de Säter.
EN DRÖM Violin (1888?) för violin och piano En dröm Op. III återfinns på sid. 24-27 i ett nothäfte i UUB VMhs 205. I häftet finns även modulationsövningar och stycket kan anses som en utkomponerad övning. Från en dyster stämning i g-moll moduleras till dominantsidan och ett mer scherzoartat avsnitt avslutar verket i D-dur, dominanttonarten. Sluttakterna är ad libitum.
Stämmor (1888?) för flöjt, 2 violiner och piano Festmarsch har opusnummer IV. Den kan förmodas vara komponerad 1888 med syskonen i åtanke (jämför Serenade på mammas födelsedag från 1902). Originalet finns i UUB VMhs 205 s 1-5
AFTONSTÄMNING (1888?) för röst och piano
”Aftonstämning” op. VI står på s. 36-38 i det häfte som innehåller kompositioner från ungdomstiden UUB VMhs 205. Texten är av Daniel Fallström av vilken Alfvén dessutom tonsatt ”Hos Drottning Margareta. Junker Nils sjunger till lutan” op.18 (1907?) för baryton och manskör, ”Vårens vandring” (1908) för manskör och ”Ställ flaggan så jag ser den!” op.29 (1909) för röst och piano, alla under några få år. Alfvén skulle än en gång tonsätta Aftonstämning som kom att ingå som nr 3 i Tio sånger op.4, publicerade 1899.
Flöjtstämma (1890) för flöjt och piano Denna lilla komposition skrev Alfvén då han sommaren 1890 studerade violinspel på Gotland för sin lärare Johan Lindberg. Se vidare Lennart Hedwall, Hugo Alfvén, Sthlm 1973, s. 19 och Alfvéns memoarer Första satsen s. 171. Den är en pendang till Souvenir de Säter som tillkom där under sommarkursen 1888. Originalmanuskriptet kan inte lokaliseras idag men utskriften har gjorts efter en xeroxkopia av det. Däri nämns Carl Adam Carlsson som var direktör vid Cementfabriken och vars hem Hugo gärna besökte. Kompositionen publiceras härmed för första gången år 2005. Den har (ur)uppförts sommaren 2005 av Mats Möller och Jan Bülow.
MINNE (1891) för röst och piano med obligat violin
Minne av Hugo Alfvén till Joh C Stålhammar för röst och piano med obligat violin daterad Stockholm 1891. Autograf i Musik- och teaterbiblioteket. Johannes Stålhammar blev organist och framträdde med Alfvén (violin) i Falun 21 april 1893. Detta verk skrevs när Hugo var 19 år. De båda sångerna handlar om olycklig kärlek. Den första om egen hjärtesorg och den andra deltagande i vännens olycksöde. Texten är valhänt underlagd och misstanken finns att det skett sedan kompositionen avslutats. Bachanal har snarast marschkaraktär. Båda styckena får hänföras till kategorin ungdomssynder. Elegi Fri översättning från engelskan Bachanal Text Alfvén?.
(1899) för piano Ett kärleksförhållande som avsatt många dedikationer är det åren 1896-1901 med Bertha Wilhelmina Angelin. I dedikationerna står ”Bertha Wilhelmij” som en sorts täcknamn. Hon var uppenbarligen Hugos stora kärlek tills han träffade Marie Krøyer. Autografen finns i Musik- och teaterbiblioteket, Stockholm. Den är inte upptagen i J O Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner. Lennart Hedwall som påträffat den antar att den komponerats 1899. Hugo har skrivit ”Bertha, Bertha” under de första fallande intervallen.
(1899) för röst och piano En kompositionsskiss till Längtan finns i UUB VMhs 188 daterad februari 1896 för bas och piano. Den här publicerade versionen efter ett exemplar i Musik- och teaterbiblioteket är för sopran och piano. Den är daterad 1899 och skulle i så fall ha samma tillkomsttid som de kända Serenad, Jag mins, Aftonstämning, nr 1-3 ur Tio sånger op.4. Textförfattaren är inte bekant. Alfvén var inte så nogräknad med den litterära kvaliteten hos den text ha tonsatte. Huvudsaken var ett den uttryckte känslor och stämningar som satte hans fantasi i rörelse. Denna text måste dock anses ha överskridit gränsen till vad man betraktar som pekoral. Kanske Alfvén själv är upphovsmannen. Tio sånger är tillägnade Bertha Wilhelmj som då var föremål för Alfvéns uppmärksamhet.
Stämmor (1902) för flöjt, klarinett, violin och piano Alfvén studerade dirigering i Dresden för hovkapellmästaren Hermann Kutzschbach säsongen 1901-1902. Han hade också utverkat tillstånd att bevista alla operaföreställningar han ville vid Semper Oper som var en av de förnämsta scenerna i Tyskland. Där komponerade han en Serenade på mammas födelsedag, daterad Dresden 25/1 1902. Hugo kan ha rest hem lagom till födelsedagen som ägde rum den 1 februari då Lotten Alfvén fyllde 61 år. Förutom Hugo (violin) medverkade bröderna Andrew eller David (flöjt), Gösta (klarinett) och John (piano) vid framförandet. (Hedwall, Hugo Alfvén 1973, s. 37) Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 186:5
BARNENS JULPSALM (1902) för piano med underlagd text
Denna avsiktligt enkla sång till text av Edvard Evers är hämtad ur Jultomten 1902 och är det första exemplet på julsånger av Alfvéns hand. Denna lilla verkgrupp förmerades 1909 med ytterligare en tonsatt dikt av Edvard Evers med titeln ”Julsång” och följdes så småningom av flera. (Se Alfvéniana 3-4/11, s. 9-11)
KVINNORNAS LÖSEN. RÖSTRÄTTSSÅNG (1911) för unison kör och piano
Den VI internationella kvinnorättskongressen hölls i juni 1911 i Stockholm. Till detta tillfälle utgavs ett specialnummer av tidskriften Idun, kallat festskrift. I denna återfinns på sid 372-73 Kvinnornas lösen. Rösträttssång af K.G. Ossian-Nilsson. Tonsatt för unison kör o. piano af Hugo Alfvén.
HÄLSNINGSKVÄDE TILL DAMERNA vid SHT-festen 1911 (1911) för bariton och piano
1911 var uppenbarligen kvinnornas år. Den 18/11 1911 uruppfördes denna nyskrivna komposition på Norrlands nation i Uppsala.Texten är skriven av Anders Grape (1880-1959), från 1928 överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Originalet finns i Samfundet SHT arkiv i Uppsala. Publicerad med tillstånd. Wikipedia säger om SHT: ”Samfundet SHT (Det Oförgängligt Lysande och Klart Strålande Samfundet SHT) är ett parodiskt-studentikost ordenssällskap med rötter i Uppsalas studentliv. Det instiftades ursprungligen 1844 under namnet ”Sällskapet Tratten” samt återupplivades efter några års uppehåll 1850 under namnet ”Kgl. Bacchi Återupplifvade Tratts Orden”. Beteckningen ”Samfundet SHT” infördes kring årsskiftet 1851/52. I dagligt tal benämns orden ofta bara som ”Tratten”. Orden har loger på ett flertal orter i Sverige. Verksamheten skall ”främja den sanna ynglingaglädjen” och består till största delen i att ordna fester och andra sammankomster för medlemmarna, där dessa underhåller varandra med humoristiska tal, dikter, studentikosa uppträdanden och spex. Ordens ceremoniel är i stort sett oförändrat sedan slutet på 1800-talet.” Bland kända medlemmar återfinns Hugo Alfvén som inom sällskapet gick under namnet Phugo. Han blev uppenbarligen rätt omedelbart invald i samfundet eftersom han började sin verksamhet i Uppsala h.t. 1910 och Hälsningskvädet till damerna komponerades h.t. 1911.
PRÄLUDIUM (1913) för orgel ur Uppenbarelsekantaten
Alfvén har inte komponerat fristående verk för orgel. Detta Preludium till Uppenbarelsekantaten har hittills inte publicerats separat. Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 172:1a. Ett klaverutdrag finns utgivet av Musikaliska Konstföreningen. Preludiet däri är avsett för piano.
VANDRARENS JULSÅNG (1917) för röst och piano
Greve Birger Mörner (1867-1930) som var vida berest blev författare under pseudonymen Aráfi och diplomat. Han fick dottern Marianne som blev en uppburen operasångerska och därför fick utskrifter av Alfvénmusik av tonsättaren. Hugo Alfvén mötte Birger Mörner för första gången i Rom 1901 när han var på sin första resa till Italien som Jenny Lind-stipendiat. Vandrarens julsång är den första av de två dikter som Alfvén tonsatt av honom. Den publicerades i Julstämning 1917 under titeln Julsång. Förlaga till utgåvan är autografen i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 185:24.
I BRUSET (1920) för röst och piano
I bruset är den andra av de två dikter som Alfvén tonsatt av Birger Mörner. Den är daterad Alfvénsgården 30 juli 1920, dvs i Tällberg. Marianne Mörner har satt sitt exlibris på ett exemplar. Sången publiceras här för första gången. Autografen finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 184:24
EN VISA OM BARNENS Ö PÅ BARNENS DAG
(1923) för barnkör och manskör Barnens Ö hade funnits sedan 1912 och Barnens Dag sedan 1880-talet. Barnens Dag-fester anordnades från 1901 för att få in pengar till verksamheten. Hugo Alfvén har daterat sin komposition Tällberg 4 september 1923 i en blyertsutskrift i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 188, f. 22-23. Utgåvan här är baserad på en ljuskopia, ej i Alfvéns utskrift, sannolikt från samma år. I den har den ursprungliga textens uppfordran att ge pengar mildrats. Då stod det i den andra och tredje strofen ”Giv oss din skärv att till drömmarnas ö än flera få fly stadens gränder. Giv gärna, giv mycket, ja slantarna strö, strö ut dem med givmilda händer!” Cyrus Granér (1870-1937) var folkskollärare och organist och dessutom utgivare av ”Bland tomtar och troll” och författare till barnböcker om Burre Busse. I texten erinras om sagovärlden i den första strofen. Han var organisatoriskt begåvad och kunde entusiasmera sin omvärld. Cyrus T Granér, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lundström), hämtad 2013-10-18. Kompositionen är ovanlig i Alfvéns verklista genom användningen av barnkör. Först alternerar den med manskör i var sina roller för att sedan förenas.
HERR PEDERS SJÖRESA (1924) för röst och piano
Herr Peders sjöresa för röst och piano är nummer fyra av ”5 folkvisor den 4 februari 1924 harmoniserade av Hugo Alfvén”, tillägnade Marianne Mörner. De övriga är Vallvisa (Limu, limu, lima), Dalvisa (Om sommaren sköna), Och hör du unga Dora samt Folkvisa från Gotland (Uti vår hage). Manuskriptet finns i Musik- och teaterbiblioteket i Marianne Mörners samling. Marianne Mörner var dotter till diplomaten och diktaren Birger Mörner av vilken Alfvén tonsatt Vandrarens julsång och I bruset publicerade i Alfvéniana 3-4/05. Hennes mor var sångerskan Elisabeth (Ebeth) Brink. Hugo Alfvén umgicks liksom andra tonsättare i deras hem.
Marianne Mörner utbildade sig både till bokbindare, sång- och röstpedagog och sångerska. Efter att ha varit Jenny Lindstipendiat slog hon igenom omkring 1923. (Se utförlig artikel av Carl-Gunnar Åhlén i Svenskt Biografiskt lexikon). Hon kom framför allt att bli konsertsångerska och hade med tiden en stor repertoar av romanser. Alfvén nämner henne i I dur och moll, Norstedts 1949, s. 182 i samband med en tågresa efter ett bröllop i hennes släkt 1921. ”[…] medan jag underhöll mig med Marianne om hennes sångstudier, som hon på den tiden bedrev i München, där hon det följande året ämnade debutera som konsertsångerska. Jag hade alltid älskat hennes friska, varma stämma och djupt besjälade föredrag, varför hon senare mer än en gång blev solisten vid mina orkesterkonserter.” Den första var på Palladium i Malmö den 16 mars 1924 och upptog de orkestrerade sångerna Var stilla hjärta, Skogen sover och Sommardofter. En månad tidigare fick Marianne Mörner dessa 5 folkvisor. Några av Alfvéns arrangemang var färska vid tillfället nämligen Vallvisa från Älvdalen och Folkvisa från Gotland, bägge satta för kör 1923. Herr Peders sjöresa och Och hör du unga Dora arrangerades för kör redan 1904 och Dalvisa 1910.
DET UNGA HEMMET (1927) för sång och piano
komponerades på stående fot den 12 november 1927 (ej 1937 som anges i J.O. Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner nr 152) då Hugo och familjen Alexanderson var på middag hos Bertel Linder med fru i deras nya lägenhet Tegnérlunden 7 i Stockholm. Gustaf Alexanderson var advokat. Han skrev i gästboken den dikt som Alfvén omedelbart tonsatte. Två senare dikter av Alexanderson är Natt som Alfvén tonsatte för baryton och manskör 1930 och Papillon för manskör och blandad kör 1936. Bertel Linder var son till folkskollärare Anders Linder i Leksand, som var ledare för Leksands kyrko- och hembygdskör, den första kör som Alfvén stod inför som dirigent 1904. Bertel studerade i Uppsala och sjöng i OD: Han kom sedermera att hjälpa Alfvén med hans affärer inte minst i samband med Alfvéngården i Tibble. Kompositionsskissen är i privat ägo.
TILL S.H.T. (1944) för manskör Originalet fins i Samfundet SHTs arkiv i Uppsala. Publicerat med tillstånd.
Wikipedia säger om SHT: ”Samfundet SHT (Det Oförgängligt Lysande och Klart Strålande Samfundet SHT) är ett parodiskt-studentikost ordenssällskap med rötter i Uppsalas studentliv. Det instiftades ursprungligen 1844 under namnet ”Sällskapet Tratten” samt återupplivades efter några års uppehåll 1850 under namnet ”Kgl. Bacchi Återupplifvade Tratts Orden”. Beteckningen ”Samfundet SHT” infördes kring årsskiftet 1851/52. I dagligt tal benämns orden ofta bara som ”Tratten”. Orden har loger på ett flertal orter i Sverige. Verksamheten skall ”främja den sanna ynglingaglädjen” och består till största delen i att ordna fester och andra sammankomster för medlemmarna, där dessa underhåller varandra med humoristiska tal, dikter, studentikosa uppträdanden och spex. Ordens ceremoniel är i stort sett oförändrat sedan slutet på 1800-talet.” Bland kända medlemmar återfinns Hugo Alfvén som inom sällskapet gick under namnet Phugo. Till S.H.T. är komponerad 1944 när Alfvén sedan länge var emeritus. Dess text är av Gottfrid Kallstenius (1873-1942), i SHT känd som Knott Spelius. Han var docent i nordiska språk, skolman, lektor i Nyköping, läroverksrektor i Härnösand och Västerås och tog mycket aktiv del i musiklivet medan han studerade i Uppsala (ledare för Allmänna Sången 1902-07) och på andra orter där han var verksam (dirigent för Härnösands Musiksällskap 1909-17). Han grundade Södermanlands Sångarförbund och ledde detta 1908-09. Dessutom var han kantattonsättare, musikskriftställare (manskörssång i Uppsala, Musiken i Västerås, stadsmonografier) och musikkritiker. Professors namn 1939. Han var redan avliden när Alfvén tonsatte hans dikt.
FESTSÅNG TILL ARLA COLDINU-ORDEN (1955) för manskör
Texten är av disponent Olof Wahlström (1890-1967). Originalet finns i Uppsala universitetsbibliotek VMhs 184:10a. Publicerat med tillstånd. Wikipedia säger om Arla Coldinu-orden: ”Coldinuorden är en sjöfararorden från medeltiden med rötter från området kring Medelhavet. Orden fortlever numera endast i Sverige och Finland. Ordensnamnets exakta innebörd och ursprung är känt endast av dem som innehar de högsta graderna. Enligt en av orden utgiven historik (Pravitz 1919) är den att beteckna som ”ett hemligt brödraförbund, hvars ritual anknyter sig till en af världshistoriens största tilldragelser”. Arla Coldin (Stockholm). Logen grundades den 8 maj 1765. Den utgör moderloge (eller ”Stam Coldin”) för övriga svenska loger. Logen äger sedan 1807 fastigheten Piperska muren där också dess sammankomster äger rum. Till kända medlemmar av logen hör Carl Michael Bellman och Hugo Alfvén. Den senare har komponerat en särskild festsång till logen.” Autografen är daterad Tibble den 27/8 1955.