Brev från Hugo Alfvén återfunna i läkarbok från 1700-talet
Hugo Alfvén var en stor brevskrivare. Han ägnade ett par timmar åt brevskrivning praktiskt taget varje arbetsdag under sitt långa yrkesliv. Hans ständiga korrespondens i små och stora ärenden var sammanflätad med hans verksamhet som dirigent och tonsättare, vilket gör att hans bevarade brev belyser tidens musik- och kulturliv. De ger en rik och omedelbar inblick i hans person och hans tid. Åtskilliga av breven är långt ifrån det vardagliga, snarare är de konstnärliga credon eller på andra sätt utlämnande. Andra brev är mer vardagliga och beskriver exempelvis hans liv på Alfvéngården och sångarfärder med Orphei Drängar.
Det var en uppsättning brev av den senare sorten som tandläkaren Karolina Ekdahl nyligen fann när hon vid en flytt gick igenom sin bortgångne farfars, Paul Hagströms, efterlämnade kvarlåtenskaper. I en i sig praktfull läkarbok från 1700-talet, hittade hon mycket oväntat en samling brev från vår berömde nationaltonsättare. Breven är adresserade till Karin Marcus, den tidigare chefssekreteraren hos förläggaren Ragnar Svanström vid förlaget A/B Norstedt & Söner, under den tid som Hugo var i full färd med att författa sina memoarer. Hugo berättar i sina brev om bl.a om livet med Karin på Alfvéngården och inte minst om en dråplig bilutfärd under en sångarresa med OD till Finland som sånär avslutas i vattnet i Helsingfors hamn.
Paul Hagström, som hade varit en framstående sångare i Orphei Drängar under Alfvéns tid som dirigent, kom med tiden att dela en djup vänskap med Alfvén. Deras relation sträckte sig över många år och inkluderade flera gemensamma sociala sammanhang, inte minst besök hos varandra. Paul blev sedemera provinsialläkare i Skövde, där Hugo ibland kunde ses som gäst.
Alfvénsällskapet känner en stor tacksamhet över att Karolina Ekdahl tog initiativet att dela med sig av detta historiska fynd. Även om innehållet i breven inte kommer att förändra den stora historieskrivningen om Hugo Alfvén, tillför de ändå värdefulla personliga perspektiv och detaljer om en tid och en personlighet som varit av så stor betydelse för svensk musik och kultur.
För att säkerställa att dessa värdefulla dokument bevaras för framtida generationer, kommer breven att överlämnas till Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket i Uppsala. Där kommer de att infogas i den befintliga samlingen av Alfvéns efterlämnade skrifter, så att de kan studeras och begrundas av såväl forskare som allmänheten i framtiden.
Karolina Ekdahls fynd understryker vikten av att bevara och utforska vårt gemensamma kulturella arv. Tack vare även vardagliga saker, som dessa brev, får vi inte bara en djupare förståelse för Hugo Alfvéns liv utan även en känsla av de personliga band och det nätverk som formade honom som person och konstnär. En påminnelse om att historien ibland gömmer sig på de mest oväntade platser, redo att ge nya insikter om vårt förflutna.
